Redan mitten på September. Tiden går så otroligt fort jag hinner inte med...Det va ju nyss april och snart är det jul igen. 

Tiden mellan 2015 och våren 2016 börjar blekna bort...Hade jag inte skrivit upp vad som hade hänt då, då hade jag inte kommit ihåg det. 

Under den här tiden fick jag aldrig köpa något det va bara dåvarande maken som gällde - han skulle bara ha saker men när jag skulle köpa något va det totalt fel. 

Nu har jag köpt en hel del saker men mest köksmaskiner och filmer men mycket annat också. 

Jag börjar komma ikapp med sånt jag vill ha. 

Nu är det bara kläder som jag behöver men det ska jag handla i Ullared om jag hittar några fina kläder förstås. 

Jag är ute efter en rosa nästan lysande tröja. 

Funderar även på att köpa sängkläder och lite badhandukar för sånt behöver jag också, men får se hur mycket det blir. 

Det ska bli riktigt skönt att komma iväg! 

Minnerna från 2008-2011 börjar också blekna bort...2009-2010 är nästan helt borta vissa delar av det. 

Vad gjorde jag? Vad gjorde vi? Hur mådde jag? 

Kommer nästan inte ihåg nånting av det. Det va andra gången jag fick mitt utmattningssyndrom. 

Första gången va 2001-2003...Men det va inte så farligt som det blev senare. 

Jag hade en grön dagbok med en katt på som försvann 2005 och jag vet vem som snodde den också men det väl aldrig bli så att jag får tillbaka den...den är väl slängd sen många år...tråkigt när folk inte kan se skillnad på ditt och mitt! Jag skrev i den om hur det va då, vad jag gjorde,hur jag mådde, vad som hände. 

Kommer även att skriva ut det här - det jag kommer ihåg...vid ett senare tillfälle. 

Nu blir det nytta...ska gå ut till breviådan och se om det har kommit någon post men sån tur har jag väl inte...är ju lantbrevbäring på det här stället. Hahaha

*kram* på er alla mina läsare!

Då jag bodde i hus med en kille och hans barn...Det va riktigt jobbigt! 

Det var bara barnen som gällde vi skulle leta efter födelsedagspresenter till hans barn och jag hittade en sak för 20 kronor som jag ville köpa men han tyckte inite att vi hade råd till det eftersom vi var ute och skulle köpa födelsedagspresenter till hans barn...

Varje helg kom barnen i veckorna arbetade han borta och barnen var i skolan...Jag sa ifrån en gång till honom att jag ville att vi skulle vara ensamma denna helg...men då blev han nästan galen och sa: -Vill jag ha mina barn hämtar jag dom, de ska inte du bestämma. De skulle sova i samma säng JÄMT. Så vi fick tränga ihop oss 4 stycken i en 120 säng för att han tyckte att det var så mysigt när barnen låg där...Det fanns ingen tid för han och mig. 

Jag fick inte ha en åsikt. Det var ett under att han och jag blev själva på vår årsdag. 

Mamman ställde aldrig upp. Var barnen sjuka skulle de till oss, skulle hon ha hjälp var det alltid pappan som skulle ställa upp men hon kunde aldrig ställa upp för oss. 

Han va så fruktansvärt snål...barnen hade just inga leksaker för att det var för dyrt. (Han jobbade heltid och hade ganska bra lön). Han betalade inga räkningar för att det var för dyrt. Enda han betalade som han tyckte var viktigt var telefonräkningen & internet. 

Ännu en gång fick jag inte hälsa på mina föräldrar för det kostade med bensin men när han och hans barn skulle åka till hans föräldrar då fanns det plötsligt bensin & pengar. 

Varje jul skulle vi vara hos hans föräldrar för det var bäst för barnen (Aldrig att vi kunde hälsa på mina föräldrar eller att jag fick åka dit över julafton - nä dagen efter skulle vi till mina föräldrar och mamman kom till pappan på förmiddagen på juldagen för att hämta barnen och på kvällen skulle de tillbaka till pappan/oss...

Jag blir så förbannad när jag tänker på det!!! 

Det va inget lätt liv tillsammans med honom och hans barn! Det är absolut inge fel att umgås med sina barn men liksom varje helg som blev till nästan varje dag? 

Det var väldigt mycket mer som hände under dessa år jag bodde där (Ej långvarigt men tillräckligt långvarigt för att jag skulle tröttna).

Usch vilket helvete jag har haft sedan 2009...2008 va ett bra år..2009 inte så bra..2010 va det värsta året ditills. 2011 va ganska bra år. 2012 inte så bra. 2013 blev rätt okej. 2014 rätt okej. 2015 inte så bra. Första halvan av 2016 va väldigt jobbig...Misshandel,skiljsmässa,stor rensning av hemmet, komma i ordning efter skiljsmässan både ekonomiskt och psykiskt. Nu på sistone börjar jag komma i ordning ekonomiskt i alla fall. Men psykiskt vet jag inte om jag kommer ur...

Det är 6 år som jag mått dåligt psykiskt...Läkarna gör ingenting. Jag blev sjukskriven några månader men det hjälpte lite grann och då mådde jag fruktansvärt dåligt jag va totalt nere på botten bara låg i sängen i 4 månader. 

Började må bättre i månad 4...började på en aktivitet...började må dåligt igen för att personen där sa åt mig att jag skulle träna för att må bra, gå på aktiviteten för att må bättre, men jag mådde allt sämre...när jag slutade på aktiviteten och kom tillbaka till min gamla arbetsplats började jag må en aning bättre..började med 1 dag/vecka...gick så i några veckor...började med 2 dagar/veckan...utökade det med 3 dagar/vecka á 5 timmar...utökade det till 7-16 3 dagar/vecka...det funkade i ca 5 månader...gick tillbaka till 3 dagar/vecka á 5 timmar och det funkar helt perfekt. Jag vet inte om jag kommer att klara att gå upp till heltid igen någonsin...det känns jobbigt detta...Jag vill ju jobba heltid men jag kommer inte att klara det psykiskt...då risken är att jag krachar igen och det vill jag inte vara med om igen...Har gjort det 2-3 ggr redan. 

Första gången va 2001 - det kommer jag också att berätta om vid ett senare tillfälle.  

//Mia Mia

Jag kommer ihåg i mars 2016 tror jag det var...jag skulle överraska min dåvarande man med frukost på sängen, jag hade gått upp en timme tidigare än vad jag brukar och bakat scones och gjort det jätte mysigt, tänt ljus på en bricka, lagt upp smöret lite fint på ett fat, dukat med servetter.juice och scones...så vaknade han ungefär 30 minuter innan jag va klar, jag bad honom ligga kvar lite extra än vad han brukar..han blev ganska sur för att han va tvungen att ligga kvar lite extra..När allt va klart och jag kom in i sovrummet hade han lagt sig under täcket och va jätte sur och arg...Jag blev jätte ledsen/arg och började gråta...

När han kom upp bad han visserligen om förlåtelse, det gick jag väl med på för stunden men jag kommer aldrig någonsin att glömma det. 
När vi åt frukost sa han att sconesen va alldeles för små för att vara scones...(jag visste inte att det va storleken på brödet som va avgörande). 

Jag fick aldrig åka iväg själv till typ affären heller..va ett under att jag fick åka till jobbet själv. Han skulle med överallt. Han ville ha med mig överallt. Till arbetsförmedlingen, till sius...m.m...

När vi fick pengar den 25 på förmiddagen, va de slut på kvällen....Sen tyckte han att jag skulle fixa pengar till mat för 1 månad...han ville inte göra något. 

Det va bara han som gällde. Jag fick inte åka och hälsa på mina föräldrar i slutet av någon månad för då skulle vi antingen till hans föräldrar eller syskon, skulle jag åka till mina föräldrar så blev han sur för att mamma hade sagt åt honom att ta upp en fimp på deras tomt en gång, då blev han sur och satt i bilen hela tiden och ville åka hem. 

När han stod på balkongen och rökte hade han slängt ut fimpar på backen - det såg förjävligt ut. Då hade en utav grannarna sagt åt honom att ta reda på fimparna då blev han sur för det och kallade henne fitta bra länge. Sen när vi fick hjälp av henne då va hon helt plötsligt snäll och helt underbar...Det är konstigt...Han kunde kalla henne fitta men så fort hon ställde upp så va det inte så längre...Men jag håller med min granne det såg verkligen förjävligt ut. 

Han försöker ännu efter 1.5 år att få tag på mig, han skriver till alla i stan och frågar om de känner mig, han skriver till mina arbetskamrater (De som han vet om). han har bett sin fd tjej att skriva till mig precis det han har sagt till henne skrev hon..Men jag förklarade för henne som det va, jag vet inte vad det va som hände men det är slut mellan dom i alla fall. 

Varje gång jag hade städat, gjort rent och fint såg det likadant ut efter 15 minuter igen, lika stökigt. Sa jag åt honom att ta reda på det han hade tagit fram sa han alltid - jag gör det sen...sakerna låg där tills JAG tog reda på dom...ni kan inte tro att han gjorde något. 

Han och hans familj tycker inte om någon, den personen är det fel på, hon kan man inte umgås med för hon snackar skit, han snackar skit...Men jag börjar förstå hur det egentligen ligger till...det är tvärtom, då förstår jag att ingen vill umgås med dessa människor.

Egentligen borde jag gå ut med namn och bild men vill inte vara alltför taskig...men egentligen är det ingenting emot vad han har gjort mot mig.

**************************************************
**************************************************
******************************************

Får se vad som händer idag om det blir en lugn hemmadag eller hur det blir...har ingenting planerat.

Har inte varit inloggad på fb på ca 1 vecka, det känns faktiskt otroligt skönt. 

Igår firade jag och killen 1 år - vi gick ut och käkade buffé på en thai resturang, inte för starkt och inte för svagt..maten va helt perfekt. 

Ikväll blir det mysmiddag med 3 rätters..försökte göra chokladskålar utan större framgång igår, ballongen fastnade i chokladen så har ni nå bra tips på hur jag ska göra så tar jag tacksamt emot det. :) Jag använde vanlig ballong. 

Killen försökte hjälpa mig, men det sutade med att ballongen sprack och det va choklad i nästan hela köket så vi hjälptes åt att skura rent. :) Hade detta varit för 1-2 år sen hade jag fått stått och skurat själv och exet hade tittat på! 

Jag har köpt en husdjursvagn till ett av mina djur och h*n verkligen älskar vagnen. Varje gång jag går ut ska   med..hjärtat hoppar frivilligt i vagnen och sitter och skriker tills jag är klar att gå ut.   

Nu ska jag lägga mig och vila i ca 30 minuter. 

Ha en riktigt bra dag tills vi hörs igen! 

Kram på er alla.

Änlligen har jag semester! Har loggat ut från fb både från datorn och telefon kanske återgår till fb i höst.

Skönt att vara utan ett tag.

Har inga direkta semesterplaner heller...har ingen aning om vad vi ska göra.  Jo en sak jag har planerat är att vi ska till ett ställe utanför Gävle (Kommer inte ihåg vad det heter). Men det skulle vara mysigt att åka iväg nånstans också och kanske bo i en stuga eller liknande och bara vara....tält,stuga eller husvagn spelar ingen roll. 

En utav mina arbetskamrater har fått lägenhet i området jag bor i från 1.a september känns skönt på något vis att det är någon som jag känner som flyttar hit och som inte är psykiskt sjuk. Men varför han inte fick lägenheten på en gång förstår jag inte...lägenheten är ju tom...

Nu står det still...vet inte alls vad jag ska skriva om nu...men återkommer i höst! 

Trevlig sommar på er alla! 

Jag blev så ledsen och arg idag. Har en sommarjobbare med mig idag som klagade på precis allting jag gjorde!
Hur jag körde (Fast h*n inte har något körkort), hur jag bar vissa saker...Allt klagade personen på.

Och min närmsta arbetskamrat tog självklart sommarjobbarens parti. Verkligen skönt att det va sista dagen för människan idag!!! Jag blev så less så jag va tvungen att gå undan ett tag och gömma mig på toa.
Hoppas verkligen att nästa vecka blir bättre!

Jag funderar på att köpa en födelsedagspresent till en person som fyller år i veckan...funderar på att ge honom Whiskey eller något och skriva på flaskan: Öppnas på din 20-års dag! Grattis på födelsedagen. :)

Tog hand om en nymfparakit i veckan som ingen ville ha...va en arbetskamrat som hade hittat honom i rabatten och frågat deras granne om det va deras och då hade ungarna sagt: -Ja, vi tröttnade på honom och slängde ut honom.

Då hade arbetskamraten gått upp till dom och pratat med mamman och hon ville inte heller ha tillbaka honom då hade arbetskamraten sagt: Om jag hittar ett hem åt honom, är det okej att han flyttar dit? Det va väl inte mamman så glad över...men varför slänga ut en levande varelse? Så han fick flytta till mig som tur va!

Han är ju världens goaste lilla kille. Pratglad. Glad. Men lite rädd för fingrar..men gömmer jag fingrarna i en tröja går det bra att komma upp på axeln. :)

Han verkar inte ha haft det så lätt stackarn.

Kanske ska köpa hus och ta hand om mindre djur som ingen vill ha? Som typ marsvin,kaniner,fåglar och hamster.

Verkar som att "trollet" som förföljde mig för några år sedan har slutat eller så har det inte hittat mig...skönt om det har slutat.

Nu ska jag lägga min lilla pippi...Tror att han ska få heta Olle,whissel har killen döpt honom till...Kärt barn har många namn. HAHAHA

God natt!

Nu har jag bestämt mig! Varför ska jag gömma mig för att folk mår dåligt? Det finns de som hatar,stalkar,misshandlar,mobbar,kränker,sprider falska rykten om mig...men jag orkar inte bry mig längre. Det fanns en tid då jag mådde fruktansvärt dåligt pga det min exman gjorde mot mig och han försöker än idag...men varför ska jag gå runt och må dåligt? Jag måste kunna leva mitt liv utan att må dåligt. Jag mår väldigt bra just nu och jag struntar i vad folk skriver om mig på nätet..Jag orkar inte bry mig!

Jag har blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt, när jag va gift va det bara han som gällde...Han kunde bränna 7000 på en hel dag...sen satt han där utan pengar och klagade på att allt va fel...Han köpte bara saker till sig själv jag fick ingenting...Men det enda han köpte va cigaretter för 1000 kronor/månad...mat och vi skulle åka till affärer,hans föräldrar,syskon..Men ville jag ha något då hade vi inte råd...jag fick inte ens åka till mina föräldrar eller syskon...det va knappt så jag fick ringa till mina föräldrar...jag kunde inte ringa till mina föräldrar när han va hemma då kom han alltid in i t ex sovrummet för att han ville höra allt vi sa...körde jag ut honom så jag fick prata ifred...då va han sur resten av den veckan.

Han va vaken på nätterna och sov på dagarna i ala fall fram till 11-12 om jag inte väckte honom...han skyllde på att han spelade men till slut kom jag på honom med att titta på porr...inge fel i det, men han kunde ju vara ärlig med det tycker jag...Han började sexchatta med andra tjejer på nätet va medlem på alla möjliga dejtingsidor.

Han letade efter hemliga förhållanden på nätet och skickade bilder på sin k*k till alla möjliga tjejer.

När jag kom på honom va allting mitt fel enligt han och hans familj...En släkting till honom anmälde mig till polisen för att jag hade gjort adressändring med hans bank-id (enligt hans familj), de anmälde mig till djurskyddet för att mina hundar va aggressiva och flög på folk (Vilket inte är sant) visst de va reserverade mot främmande människor..det förklarade jag för djurskyddet...Hans familj sa även att jag hade sköldpaddor till djurskyddet vilket inte stämde..jag har haft sköldpaddor för några år sedan..Jag hade marsvin i en inhängad på 150 lång, och 100cm hög och 2 andra marsvin i en bur på 160cm lång och 90 bred tror jag den va..kommer inte ihåg exakta mått nu då jag inte har några marsvin..men det anmälde exet mig för då han tyckte att det va fel...men han kunde ingenting om marsvin i alla fall inte då. Jag är själv aktiv inom djurskyddet...idioter finns det gott om.

Han har en ny tjej nu och han är helt underbar emot och jag hoppas verkligen att han är så underbar efter nåt år också eller om han kommer att göra samma sak mot henne..varför skulle han inte göra det, när han har gjort så mot alla andra?

Visst jag har också gjort dumma saker men jag sitter inte och letar efter hemliga förhållanden!

En gång när han va jätte sur från morgon till sena eftermiddagen då gick det ut över mig kommer inte ihåg vad det va vi bråkade om men han va verkligen arg.

Han ville skilljas för (jag vet inte vilken gång i ordningen det va) då ville han att jag skulle leta på skilsmässopappren men det ville inte jag då blev han arg och tog tag i mina ben hårt och drog mig upp ur sängen och tog tag i min arm och drog mig ut från sovrummet och drog mig ut i köket och knuffade in mig i en vägg i köket till vardagsrummet. Vi skrek på varandra och jag va så arg,rädd och ledsen så tårarna rann. Jag tittade på klockan och såg att det va dags att gå ut med hundarna jag ropade på dom att vi skulle gå ut (De brukar alltid komma glatt men inte denna gång) Jag fick hämta dom och det va knappt så de kom då de riktigt kröp fram precis som en rädd hund gör.

Jag hade kopplat dom med skakande kropp och då kom han och ställde sig framför dörren så inte vi kunde gå ut och ville att jag skulle leta på skilsmässopappren innan jag gick ut.

Då knuffade jag honom men han stod emot...då knackade han mig hårt i huvudet med knyten näve och sa/skrek: -Ja men då får du använda den lilla hjärna du har där inne.

Så flyttade han på sig till slut så jag och hundarna kunde gå ut...när vi precis hade öppnat dörren sa han, om du ringer någon när du är ute blir det synd om dig när du kommer in.

Vad som hände efter det kommer jag tyvärr inte ihåg...men jag tror att han hade lugnat ner sig väldigt mycket. Jag har skrivit ner allt i min dagbok som jag har gömt på ett ställe här i stan.

1 månad senare skiljdes vi med mycket tjafs och bråk..han skulle anmäla mig för att jag inte åkte och hämtade honom så att han kunde hämta sina saker...men han kom ner några dagar senare för att hämta sina saker när han hade lugnat ner sig och det va verkligen fina dagar då vi kunde umgås utan tjafs och bråk.

Jag har bevis på allt det han har gjort och jag har polisanmält detta. Polisen förhörde honom..vad hände sen? Jo,det lade ner utredningen..trotts att det finns bevis?

Trotts att han har erkänt i sms att han misshandlat mig så lägger de ner utredningen....

Men ta fast fortkörare och fyllekörare kan de göra..men hjälpa misshandlade kvinnor kan de inte göra...mitt och säkert många andra kvinnors förtroende för poliser ligger inte på plus i just den frågan.

Trevlig midsommar till er alla!

Varför finns det män som misshandlar kvinnor och polisen gör ingenting trots att det finns bevis?
Jag kan ej lägga in bilder här på bloggen pga att det finns alldeles för många människor som vill mej illa och allt är bara mitt fel

Varför ska jag som inte har gjort något fel gömma mig? Varför kan jag inte leva ett normalt liv? Där jag lägger in bilder på mitt liv. Jag kan inte det tack vare dessa förbannade nättroll som finns överallt som gör allt för att försöka trycka ner mej.

Är jag ute och går är jag rädd för att människorna som vill mej illa ska komma och göra mej illa. Nu är den chansen minimal men det kan absolut hända. Vad gör polisen? Ingenting...Trots att det finns bevis - de lägger ner förundersökningen.

Annars finns det en annan psykiskt sjuk människa som vägrar ge upp mej på fb jag har blockat honom han återkommer...jag blockar säger åt honom att jag inte vill ha något med han att göra....han skriver ännu mer...

Det svåraste när man skriver blogg (tycker jag) är att komma på vad jag ska skriva om. Det finns en hel del "troll" där ute som är ute efter att förstöra för andra människor tyvärr därför kan jag inte skriva om vad som helst tyvärr.

Jag va en väldigt öppen person för några år sedan men sen detta "troll" kom ivägen för mig är det jätte svårt att skriva. Det va för ca 4 år sedan men det skulle inte förvåna mig om detta "troll" fortfarande sitter och försöker snoka.

Därför är jag någorlunda anonym här.

Jag blir galen!!! I en annan ort ca 6 mil härifrån bor en person, vi gjorde allting tillsammans tidigare iår, tyvärr visade det sig att han hade stora alkoholproblem, han nekar att han tittar på porr och försöker googla om mig (varför vet jag inte). Jag bryr mig ju inte om han tittar på porr eller inte, men att han nekar - det är det som det stora felet är, varför ska man ljuga om nånting sånt för den man älskar?

Jag har iaf tappat mitt intresse och det har jag sagt åt honom men det vägrar han att förstå.

Jag vet inte alls vad jag ska göra för att få honom att förstå.

Jag ska berätta precis var jag är, men han säger ingenting om vart han tar vägen även om jag frågar.

Det finns en väldigt mysig och trevlig människa här i stan som jag älskar och den personen älskar mig, det är verkligen mysigt när ens känslor är besvarade.  

Nu ska jag träna. Hade bra alla där ute i världen.