Jag går nu ett program genom arbetsförmedlingen som heter Steg till arbete och de coucher som finns där behandlar oss som barn! Vi får inte bestämma vart vi vill arbetsträna utan så fort man är på studiebesök då ska man vara på den platsen! Jag vill inte alls arbeta med det där jag ska börja, utan jag är utbildad inom handel men ska inte arbetsträna på en sådan plats som typ affär, näe då ska jag arbetsträna på något annat istället där arbetsförmedlingen tycker att jag ska vara  

Mitt liv har inte varit helt enkelt heller...i grundskolan var det inte jätte enkelt, jag blev mobbad i hela låg och mellanstadiet. Högstadiet blev det lite enklare men jag hade svårt för ämnena och gick inte ut 9.an med betyg, jag gick aldrig gymnasiet för jag kom aldrig in, jag hade chans att komma in på estetiska programmet men där stoppade mina föräldrar mig - de tyckte inte att jag skulle åka på antagningsmottagning eller vad det heter, så den chansen missade jag, jag pluggade upp betygen senare och kom till slut in på Handelsprogrammet men gick bara 2 år. 

Va tillsammans med en kille i 3 år som inte var snäll mot mig, han misshandlade mig fysiskt och psykiskt. 

Jag gjorde slut. 

Träffade en ny efter en tid som var ganska snäll mot mig men vi passade inte riktigt ihop tyckte vi båda även det tog slut. Vi var tillsammans i 2 år ungefär. 

Träffade en annan kille efter en tid och han va verkligen inte snäll mot mig eller mina djur, där gjorde jag slut väldigt fort. 

Va singel i något år. 

Träffade en alkoholist som inte var snäll, jag tyckte att han var jätte snäll när han var nykter men när han drack blev han helt annorlunda och en person sa till mig alldeles nyligen: Det kanske va så att personen inte vågade visa vad han hade under ytan när han va nykter utan va tvungen att dricka alkohol för att visa sina dolda sidor. 

Jag gjorde slut efter några år. 

Träffade en annan kille efter några månader som var helt knäpp också hans familj. USCH.

Träffade en annan som misshandlade mig både fysiskt och psykiskt vi levde ihop i ca 1.5 år, jag gjorde slut. 

Levde ensam i några månader, träffade en ny man som var jätte snäll men som var alkoholist men han var verkligen jätte snäll. Vi har kontakt än idag. Jag gjorde slut för att han drack, inte för att han va dum eller så men han har en hemsk depression och mår psykiskt dåligt men han säger att han inte gör det. Jag vill hjälpa honom men svårt att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt själv. 

Nu lever jag med en helt underbar man som är jätte snäll på alla sätt och vis. 

Jag står under utredning hos psykatrin också angående om jag har ptsd eller något annat, jag och min nuvarande har skuldsanering och det är ett helvete för mig/oss men mest för mig, jag skulle verkligen vilja skriva ut mig från arbetsförmedlingen och bara leva på min sambo men tyvärr så går inte det just nu, men det ska verkligen bli skönt när skuldsaneringen är över så ska vi räkna på om jag kan bara vara hemma så lever vi på min mans lön men jag tror att vi kan det, det är många som gör så vad jag vet...i alla fall i det här länet. Just nu mår jag fruktansvärt dåligt psykiskt med tanke på hur arbetsförmedlingen behandlar oss arbetslösa, och går på helspänn hela dagarna och väntar på att arbetsförmedlingen ska ringa, jag vet att de inte kommer att göra det men OM..vad ska jag säga? Vad ska jag göra? USCH mår så fruktansvärt dåligt. 

Jag ska ju arbetsträna inom kort men jag har ingen möjlighet att vara på det stället jag ska vara på, pga att jag är helt slut i kroppen, har ont i överallt, dyskalkyli(Svårt för siffror), får inte bära, har fel på fötterna så jag kan inte gå eller stå för länge, problem med magen när det blir stressigt eller när jag blir kall, har ont i knäna ibland speciellt när jag går i trappor. 

Vad gör jag?

Tillråga på allt ska man bo granne med en barnfamilj där föräldrarna skriker på ungarna, föräldrarna smäller i dörrar, ungarna smäller i dörrar, ungarna skriker, föräldrarna skriker, från tidig morgon till sena kvällen, barnen är mellan nyfödd och 7 år, de är 4 stycken barn plus 2 föräldrar har klagat hos hyresvärden, han har sagt till dom 1 gång tidigare, men ingenting händer, det blir ingen bättring, soc har varit dit men de hade inget att anmärka på..konstigt tycker jag.

Vem är jag egentligen? Jag kanske har fått reda på vem jag är och att jag kanske äntligen har fått en diagnos, som jag har väntat på sedan jag va jätte liten. Min mamma va/är liksom emot personer med diagnoser och tyckte att personer med diagnoser är dumma i huvudet därför kanske det inte har gjorts en riktig utredning på mig förrän nu i vuxen ålder. Jag kanske förhoppningsvis är på väg att få en diagnos, jag hoppas att jag får svar nästa vecka då jag ska prata med min psykolog igen och jag hoppas verkligen att det är sista gången jag behöver prata med henne, och att läkaren som jag också ska prata med nästa vecka kan skriva ett läkarutlåtande så att jag äntligen kan få sjukersättning, jag vill verkligen det för jag orkar inte med arbetsförmedlingens krav och alla instansers tjat om att jag ska börja plugga, jobba m.m...jag har arbetstränat på hur många platser som helst men har slutat efter ett tag, jag har aldrig någonsin haft en anställning och det är mycket jobbigt, jag har liksom gett upp detta med arbete just nu känner jag, så jag hoppas att min psykolog är så pass bra så att hon kan ge mig diagnosen som vi håller på att utreda och kan hon det så blir jag mycket glad och kan söka sjukersättning och slipper alla krav från allt och alla. 

Idag mår jag inte så jätte bra, känner mig trött idag, orkade inte gå på mötet som jag har ihop med flera deltagare varje måndag.

Har känt mig trött sen i onsdags jag vet inte riktigt vad det är. Jag skulle bara vilja sova men klarar inte av att sova på dagen...vid 20.00-21.00 är jag jätte trött och somnar jätte fort...försöker vara uppe längre men det går inte...varför vet jag inte...Jag vill så mycket men klarar inte av så mycket som jag vill. 

Mitt ex jagar mig och ringer jag inte honom så blir han tokig och undrar vad jag håller på med...får liksom inte vara ifred, han tror fortfarande att vi är tillsammans efter 3.5 år, vi gick isär för 3.5 år sedan...förstår inte varför han inte släpper taget? Sist vi sågs va i Januari 2021...då borde man väl släppa taget? Jag hade i alla fall släppt taget efter ett tag...Vi har en gemesam bekant som vi båda har arbetat med och som verkligen skvallrar...han hade sagt att jag arbetar i stan och har gjort det en längre tid...då blev exet galen och ringde upp mig och frågade om det va sant men jag snackade bort det...jag blir så trött på folk som skvallrar! Exet vill ju verkligen träffa mig men jag vill inte träffa honom och det vet han, så jag förstår inte varför han håller på som han gör, BLIR GALEN!!!!

Det gör också att jag mår dåligt, jag kan ju t ex inte gå som jag vill på stan utan att vara rädd för att stöta på exet, exet tror att jag bor i en annan stad...det är lugnast att ha det så.

Det är riktigt härligt vårväder idag även om vi fick ett bakslag med mycket snö i lördags..det snöade hela dagen, igår va det lite sol och ganska så kallt, imorse va det -11 grader men rätt skönt ändå. Nu sitter jag i sängen med fönstret öppet och det är -1 grad och soligt.

Nu tog min energi slut, nu måste jag vila, men hade bäst alla som läser..det kommer uppföljning nästa vecka efter jag har pratat med läkaren och psykologen. 

I början av Januari började jag chatta med en person på Facebook, vi pratade om allt möjligt och allt kändes så rätt. Han lade till mig som vän men skrev ingenting, men eftersom jag kände honom sedan tidigare så skrev jag till honom och frågade om han lade till mig som vän av misstag (Då det brukar hända ibland). Men så va inte fallet, vi chattade mer och mer och till slut bytte vi telefonnummer, och till slut träffades vi och blev tillsammans, vi flyttade ihop i Juni och allt kändes så bra, och det känns fortfarande bra. Vi har gjort en hel del i sommar, varit till kolmården,furuvik 2 gånger, åkt med Eckerölinjen och en hel del cruisingar, kollade runt på olika lägenheter men ingen som vi tyckte kändes rätt, men till slut hittade vi en jätte mysig lägenhet så vi slog till, vi kom överens om att vi inte kan bo så här längre när vi har mögel i lägenheten, sovrummet är värst. (Se bilder) men hyresvärden gör inte ett skit, de kanske vill att vi ska bli sjuka innan de agerar? 4 av våra underbara grannar har redan flyttat. Men vi får tillgång till nya lägenheten i November. Det känns fuktigt och luktar unket när vi kommer hem i vårt nuvarande hem. Men detta ska vi alltså tvingas bo i pga att hyresvärden inte gör något....vi har tagit ut sängen i köket nu och sover där och stängt dörren till sovrummet, så det är tomt.

Jag anmälde detta mögel i början av September, men ingenting har hänt?! Vaktmästaren va väl hit och kollade och sade: "Det är ju nånting i alla fall" och det va ungefär 1 vecka sedan...sen har vi inte hört något....Näe det ska bli så otroligt skönt att slippa detta område, visst vi trivs ju i området och så men det har blivit så otroligt dåligt skött på sistone och det är flera lägenheter som har fått mögel. 

Januari: 

Träffade en kille (Min sambo)

En nära anhörig dog

Februari: Lugn månad

Mars: Lugnt

April: Lugnt

Maj: Lugnt

Juni: Va till Ullared och Furuvik, blev sambo

Juli: Va till kolmården

Augusti: Lugnt

September: Nära anhörig hamnade på sjukhus efter att denne bröt benet, mögel i sovrummet och säkert nå mer stans också, men mest i sovrummet (Se bild)

När detta inlägg publiceras har jag redan slutat på detta företag men jag skriver detta i slutet på Augusti, så texten kan verka som att jag fortfarande jobbar där.

Nu ska jag för er berätta om ett företag i södra dalarna! Nämner inga namn och ingen ort men egentligen borde jag göra det så alla vet vilket företag det handlar om och att ni aldrig aldrig någonsin anlitar det eller söker jobb hos dom.

Jag har varit på företaget i 2 år och under dessa 2 år har företaget förstört mina axlar(inte bara mina), mina fötter och mina ben pga smärta. Jag får inte lyfta eller bära tungt det har jag intyg på, men det har företaget alltså struntat i nu är det värre med mina skador och jag kanska aldrig mer kommer tillbaka till arbetslivet pga detta arbete. 

Jag har frågat chefen om det fanns andra arbetsuppgifter men det fanns det ej trots att jag vet att det finns. 

En gång i våras hade jag satt mig ned på en stol pga att jag hade fruktansvärt ont i magen då kom en utav cheferna (kvinnlig) och frågade om hur det var och jag sa som det va att jag hade ont och behövde vila lite, då sa hon: Tycker du synd om dig själv? 

Nej, det gör jag inte, jag har ont i axlar,skulderbladen och magen sa jag till henne. 

Då sa hon: Sluta och tyck synd om dig själv! Upp och jobba med dig! Du är här för att jobba! 

Du har ingen rast nu! Du är ung, du ska jobba i 25 år innan du går i pension. Det är en annan som har värk där, en annan här, nä upp och jobba med dig! 

När jag och cheferna hade möte sade de till mig att de inte tänker förlänga min anställning pga att de ska satsa på 20-30-åringar istället, men alla andra utav mina gamla arbetskamrater får vara kvar 1-2 år till och de som är över 40-50-60 år får vara kvar tills de går i pension...jag förstår ingenting. Det är bara jag som får gå.

När en släkting hade åkt in akut på sjukhus frågade jag chefen om jag fick gå hem tidigare pga att "namn" åkt in på sjukhus akut då sa hon: Nej det tycker jag inte, för du har knappt varit här, vad ska du göra med ditt liv? Hur har du tänkt? 

November 2017 va det en person som hade fått för sig att jag hade suttit och tittat på honom när han jobbade vilket jag inte gjorde eftersom jag halvsov (blundade) men han kom emot mig och tog tag i stolen jag satt i så jag flög upp och gjorde illa mig ganska rejält, men jag ställde mig bara och titta på honom då sprang han tillbaka dit han höll till och sen dess har han inte sagt ett ord till mig, och cheferna tog hans parti för det är ju sååå synd om honom och cheferna är ju så otroligt konflikträdda på det där företaget! 

Chefen ringde mig tidigare häromdagen och frågade om jag kommer att bli fortsatt sjukskriven efter den 21.a och att hen skulle ha besked dagen efter hen hade ringt men hallå?! Hur fan ska jag kunna veta det???? 

Hen sa att får du inte veta det imorgon är risken stor att du kommer att få en löneskuld...öhh?? 

Hen frågade inte hur jag mådde eller något sådant utan bara körde på om lönen,fortsatt sjukskrivning? Det är inte svårt att inleda ett samtal med Hej. Hur är det med dig? 

Istället för att prata om löneskuld och sjukskrivning. Tack för det! 

När jag mådde som sämst 2014 då frågade jag om jag kunde ta ledigt vecka 44 pga att jag va tvungen att vila upp mig för att en släkting fyllde 40 år då, men det fick jag inte, men tack så jävla mycket för att jag inte klarade av att gå på hennes 40-årsfest! 

Tack för att ni har förstört 7 år av mitt liv! 

Tack för att jag har värk här och där pga er! 

Hade jag vetat att det skulle börja så inkompetenta chefer där efter en som slutade då hade jag aldrig någonsin varit kvar så här pass länge! 

Men nu ska det bli riktigt jävla skönt att slippa detta företag! Jag ska skriva en insändare i lokaltidningen också om hur de har behandlat mig! 

Jag funderar på att gå upp på heltid efter min utmattningsdepression, jag börjar äntligen bli fri från den.

Jag har mått väldigt dåligt i min ums och nu de senaste 2 veckorna har jag mått riktigt bra även om jag har varit trött, men jag känner att jag inte orkar att springa till läkaren var tredje månad längre och ha hjälp från en annan instans, det är väldigt påfrestande för mig och eftersom jag mår tillräckligt bra nu i min ums är jag redo att gå upp på heltid och prova får se hur det känns och hur det går och klarar jag 1 vecka blir jag väldigt glad och kommer även att fortsätta heltid som det känns nu.

UMS och annan psykisk ohälsa är väldigt vanligt idag när jag fick det trodde jag att jag va ensam men så va inte fallet men har man psykisk ohälsa tror man oftast att man är ensam...MAN ÄR ALDRIG ENSAM!

Jag har även funderat på att hjälpa barn/ungdomar som har det svårt i skolan - de som blir mobbade t ex även hjälpa djur som far illa.

Ibland tänker jag att jag skulle ha blivit veterinär istället eller något inom det yrket det tycker min man också, han tycker att jag är så otroligt duktig med mina djur och att jag verkligen sköter om dom, det är klart jag sköter om mina små älsklingar. Finns inga jag älskar mer än mina djur,min bil och min man så klart.

Idag är det besikting av bilen, hoppas verkligen att den går igeonom!

Min man skulle åka dit direkt efter han slutat jobbet, jag tycker det är skämmigt att åka in på besikting.

Håller verkligen tummarna för att min älskade bil går igenom.

Det blåser riktigt ordentligt idag, det får bli en riktig innedag idag möjligtvis att jag går ut till postlådan och ser om det är en rolig post eller om jag ska låta det ligga haha.

På fredag ska jag arbeta heltid för första gången på några månader ska prata med chefen om det eller om jag är hemma till måndag...känner mig ändå inte riktigt pigg men tråkigt att bara gå hemma också, den här veckan har varit väldigt lång, har mestdadels suttit i soffan och haft det mysigt med mig själv och tittat på film.

Ha en riktigt underbar dag alla ni bloggare och ni som inte bloggar men läser ändå!

//Mia

Vilken underbar sommar vi har haft i Sverige iår mycket bad,sol och resor för min del.

Nu går det mot mörkare tider, Höst-vinter-vår och sommar och sen fortsätter det vår-sommar-höst-vinter...allt går så fort snart pension.

Jag läste gamla mail för en tid sedan och tänkte för mig själv att det är många som är väldigt avundsjuka därför försöker människor trycka ner en annan. Men det va så otroligt kul att läsa. Hahaha vilka idioter det finns.

Jag läste i en utav mina dagböcker jag skriver i för hand där mina mest privata tankar och känslor står och det va en riktigt hemsk läsning!

Jag läste om ett förhållande jag hade för några år sedan - vilket strul det var där föräldrar,barnen,syskonen,barnens mamma..jösses...Tur att jag kom ur den skiten.

//Mia

I fredags arbetade jag...hände väl inget speciellt den dagen mer än att vi va till willys efter arbetet.

Igår bakade jag hela förmiddagen för att vi ska ha mysfrukost till vasaloppet som börjar idag klockan 8.00 på SVT.

Va till affären 2 gånger på 30 minuter. Sen kom killen på att han ville gå på krogen fast vi hade sagt att vi skulle ha en bak-pysseldag hemma..så jag fick väl skjutsa in honom till 14 också...sen hämta vid 17...så det blev inget mer pyssel och bak den dagen...han va full som ett ägg och gick och gnällde om allt när han kom hem...han satt sig och åt och sen gick han och sov och sov resten av kvällen....han gick och lade sig vid 18.30 ungefär och sover fortfarande....jag hade ju jätte kul igår kväll...NOT....ska prata med honom mot kvällen idag.

Jag har sagt åt 3 stycken att jag inte vill ha med dom att göra, Jag vet inte vad det är som har hänt med mig det skulle jag aldrig ha vågat för 1 år sedan....men den 1.a lyssnade, den 2.a vill inte ge upp utan fortsätter att skicka sms..den 3.dje fortsätter att skriva att jag är dryg som inte svarar - han vill vara KK men inget mer...han verkar inte förstå...

Jag ska beställa böckerna: Omgiven av idioter och omgiven av psykopater. Det verkar vara bra böcker.

ibland känner jag mig som en hemmafru...killen åker iväg och roar sig men jag får stanna hemma och pyssla..visserligen ville han att jag skulle följa med igår men jag tyckte att det va viktigare att vara hemma när köket såg ut som ett bombnedslag...men inte tog jag reda på det...jag blev så trött och less på allt igår så usch!

Han riktigt tjatade om att han skulle iväg på krogen så undrar vem han träffade? Sa jag ifrån så blev han väldigt sur..

Kanske låter svartsjuk men va fan...har man varit med om otrohet i varje förhållande då blir man misstänksam och ledsen.

Hade inte jag haft djur hade jag dragit från Sverige för länge sedan...gett upp allt och börjat ett nytt liv i mitt drömland jag tänker flytta till så småningom...kanske bli nunna..är ju bara problem med killar i alla fall.

Lesbisk? Näe då blir jag hellre nunna.

Chattar med en psykopat...det verkar vara nå fel på honom i alla fall...han skulle jag kunna säga åt men han är så dum så det är kul att skriva med honom ibland..han vill att jag ska sälja allt...huset, djuren m.m och flytta ner till honom..Haha..han verkar inte heller förstå att jag har pojkvän..jag skriver det nästan varje dag tror jag...men men...får se hur länge han orkar skriva...jag skriver bara ja eller nej eller kanske...jag skulle inte vilja chatta med en person som bara skriver nej,ja eller kanske...skulle bli tröttsamt i längden skulle jag tycka. Hahaha

Måste försöka göra i ordning köket..det ser ut som ett bombnedslag..sen ska jag väcka fullkajan så att han inte missar vasaloppet...

Jag funderar på att åka vasaloppet nästa år - det skulle vara riktigt kul...

Ha en underbar bra dag!

//Mia