Det är vååår!

Börjar längta ut. Längtar tills jag kan sitta ute en hel dag med marsvinen i uteburen som jag ska köpa inom kort eller om jag bygger en.

Jag ska sätta ihop 2 av marsvinen inom kort (helgen kanske) och JA, jag vet vad jag gör!

Träffade läkaren idag utan framgång förstår inte varför det är så svårt att få en sjukskrivning!

Han satt mer och lyssnade än att göra sitt jobb han måste vara utbildad psykolog?!

Han satt mer som ett frågetecken när jag berättade om mitt mående blir less på inkompetenta läkare som tror att de kan men de vet ingenting om patienternas mående eller sjukdomar.

Jag pratade med chefen på mitt jobb idag om att jag ska jobba imorgon och han blev väldigt glad och vi började prata rent allmänt om livet och så.

Vi har kommit överens om att jag ska ringa till honom varje måndag för att försöka komma igång med att gå upp i tid så jag också kan få en anställning där.

Jag fick beröm att jag va väldigt duktig att jobba och att de skulle mer än gärna anställa mig men då måste jag klara av att gå upp i tid så som jag känner nu kan jag inte det tyvärr.

Jag ska vara kvar där till hösten så får vi se sen hur det blir.

//Mia

Usch! På morgonen är det 13-14 grader inne och -17 ute.

Vaktmästaren är här och försöker fixa det utan större framgång.

Har klagat hos hyresvärden och ringt hyresgästföreningen får se om de kan hjälpa till eller om var jag ska vända mig har ugnen och kupèvärmen igång. 

Sen har Molly dött (kaninen) känns inte så jätte bra. Vet inte vad det va som blev fel. Troligen hoppade hon fel på något vis och bröt ryggen.

Så det har varit en tung dag.

Det blev ett kort inlägg idag...nu ska jag gå och laga mat åt mig och gubben.

Min dator är väldigt knepig! Den öppnar nya sidor och raderar texten som jag har skrivit här, får se om det går den här gången då, det är drygt när jag har skrivit långa inlägg.

Idag har jag och maken varit tillsammans i 1 år. Det ska vi fira med att äta julbord senare ikväll.

Det kommer lite bilder ifrån julbordet vid tillfälle. Men det blir tyvärr lösenordsskyddat,

På dagen händer väl inte så mycket vad jag vet.

Imorgon är det 1.a advent, det går så otroligt fort..va inte länge sedan det va sommar. Snart är det sommar igen.

Kommer inte på något vettigt att skriva idag så jag avslutar detta nu. Kanske kommer mer imorgon.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Jag funderar på att hjälpa mobbade barn i skolorna.

Jag har ett barn i släkten som blir mobbad i skolan och det är så fruktansvärt hemskt att höra.

Varför mobbar andra barn? Är inte alla lika mycket värda?

Skolan gör ingenting. Föräldrarna till detta barn har varit i kontakt med skolan men skolan gör ingenting..de bara blundar för problemet. Föräldrarna till barnen som mobbar de blundar också för problemet.

Om du hittar en skrynklig 100 kronors sedel på gatan, visst plockar du upp den då och handlar för den?

Den har inte förlorat sitt värde, mobbade barn känner sig värdelösa pga att de blir mobbade.

Det kan t.o.m gå så långt att det slutar med självmord, då är det på sätt och vis er mobbare som är skyldigt till detta barns död. Tänker ni på det??

Att en mobbare kan knäcka ett annat barn så djupt så det leder till självmord för att detta barn inte orkar leva längre för att hen inte vill bli mobbad längre tänker ni på det ni som mobbar??

En sak till som irriterar mig är otrogna svin.

Varför går ni bakom ryggen på er respektive?

Förstår ni inte att otrohet sårar så oerhört mycket?

Det är bättre att hålla sig till sanningen istället för att ljuga.

Sanningen kommer fram förr eller senare.

Hur ställer ni er då? När er respektive konfronterar er med sanningen, fortsätter ni ljuga eller lägger korten på bordet?

En del säger sanningen, en del fortsätter att ljuga. Det är så lågt att fortsätta ljuga när respektive vet sanningen. 

Varför fortsätta ljuga då?

Och ni som håller på med den andres respektive, varför vill ni förstöra för den ovetande partnern?

Varför säger ni inte bara åt personen att sluta eftersom hen redan har förhållande?

Det är lika svinigt det.

När partnern konfronterar er med sanningen så säger säkert ni att det kommer aldrig hända igen.

Det går en tid och samma sak händer...igen, igen och åter igen.

Till slut är partnern så nere att det inte går att reparera förhållandet hur gärna ni än ber och bönar. 

Det va sista gången..Men det är verkligen inte sista gången. Det händer igen! 

Jag bara undrar varför?!

Sen finns det folk som ljuger också. Inte bara för sina partners utan för alla eller för en del.

Varför ska det vara bra för?

Sanningen kommer fram förr eller senare ändå.

Va ärlig från början så blir det bra!

Utmattningssyndrom är en väldigt plågsam och missförstådd sjukdom.

Jag drabbades av det 2008 och är fortfarande i det sjukdomstillståndet men får jag någon hjälp? NEJ!!

Läkaren ville inte sjukskriva mig något mer, nu är det ut och jobba 100% igen som gäller, hon friskskriver mig helt och hållet den 31.a oktober nu. Ingen halvtidsjukskrivning och ingen heltidssjukskrivning utan friskskriver mig till 100% hur i hela helvete kan dom göra så??

Jag kommer att gå in i den berömda väggen igen men det tog läkaren inte hänsyn till.

Läkaren frågade mig vad jag tänkte på framtiden - jag vill kunna vara frisk och jobba sa jag men just nu är vägen dit väldigt lång.

När jag kom hem från mötet idag va jag ledsen,arg,förbannad och mådde illa så jag kräktes.

Jag tycker läkaren har gjort helt fel i detta. Hur i helvete kan hon friskskriva en människa som är sjuk och så långt ifrån arbetsmarknaden en människa kan komma?????

När jag har varit i stan t ex handlat och kommer hem då måste jag lägga mig en stund för att vila för jag blir så illamående och får ont i kroppen, det förklarade jag också för läkaren men hon tog mig inte på allvar.

Det är så jobbigt med denna sjukdom att ingen tar en på allvar. Vad ska man göra för att myndigheter ska ta en på allvar???? Ska man behöva läggas in på sjukhus för att få folk att förstå eller vad ska man göra????

Jag känner mig helt maktlös i detta och skulle mer än gärna behöva hjälp i detta.

Var ska jag vända mig?

Var hittar jag en underbar människa som förstår mig?

Jag pratade med företagshälsovården idag och de tyckte att jag skulle byta vårdcentral...funderar starkt på att göra det, jag hade funderingar på att börja gå hos företagshälsovården men då va man tvungen att arbeta annars kostar det tusentals kronor som privatperson och det tyckte inte läkaren där va något alternativ.

Jag funderar på att ringa sjukvårdsupplysningen och höra om lite råd där...de kanske vet var jag ska vända mig eller i alla fall ge mig råd om vad jag ska göra.

Jag pratade även med den vårdcentral jag hade besökt idag och hon jag pratade med blev nästan förbannad över att jag ringde och frågade om råd....så nästa gång jag är i närheten av vårdcentralen ska jag söka mig till en annan vårdcentral!!!! Blir längre att åka men det är en av landets bästa enligt en undersökning som gjordes för några år sedan och det kan jag förstå.

Snart är det sommarlov. Härligt härligt. Ut och njut av sommaren och sitt inte inne och deppa för att det är molnigt, regn,sol eller vad det nu kan vara. När jag va liten va jag aldrig inne. Vi va alltid ute och lekte.

Jag ska t.o.m göra sommarlov med Facebook och denna blogg och kommer tillbaka när skolorna börjar igen.
Denna sommar ska jag verkligen njuta av min ledighet och försöka hitta på roliga saker som vi gjorde när vi va små.
Strunta i om du är/håller på att bli vuxen, lek så länge du kan!! Bara leka och njuta.

Jag kommer aldrig att kunna skriva blogg öppet då hoppar "Trollet" på mig.
Jag måste vara hemlig känns inte alltid så kul men kan inte göra på något annat vis.
Jag måste tänka på hur jag skriver och vad jag skriver om jag inte lösenordsskyddar bloggen men känns inte bra att göra det jämt.

Jag laddade ner bloggplatsens app idag den verkar okej. Jag sitter inte mycket vid datorn nu för tiden kanske sitter där 1-2 ggr/månad. Är bara massa reklam.

Nu är det käk som min duktiga älskling har lagat tack för att du finns i mitt liv.