Vem är jag egentligen? Jag kanske har fått reda på vem jag är och att jag kanske äntligen har fått en diagnos, som jag har väntat på sedan jag va jätte liten. Min mamma va/är liksom emot personer med diagnoser och tyckte att personer med diagnoser är dumma i huvudet därför kanske det inte har gjorts en riktig utredning på mig förrän nu i vuxen ålder. Jag kanske förhoppningsvis är på väg att få en diagnos, jag hoppas att jag får svar nästa vecka då jag ska prata med min psykolog igen och jag hoppas verkligen att det är sista gången jag behöver prata med henne, och att läkaren som jag också ska prata med nästa vecka kan skriva ett läkarutlåtande så att jag äntligen kan få sjukersättning, jag vill verkligen det för jag orkar inte med arbetsförmedlingens krav och alla instansers tjat om att jag ska börja plugga, jobba m.m...jag har arbetstränat på hur många platser som helst men har slutat efter ett tag, jag har aldrig någonsin haft en anställning och det är mycket jobbigt, jag har liksom gett upp detta med arbete just nu känner jag, så jag hoppas att min psykolog är så pass bra så att hon kan ge mig diagnosen som vi håller på att utreda och kan hon det så blir jag mycket glad och kan söka sjukersättning och slipper alla krav från allt och alla. 

Idag mår jag inte så jätte bra, känner mig trött idag, orkade inte gå på mötet som jag har ihop med flera deltagare varje måndag.

Har känt mig trött sen i onsdags jag vet inte riktigt vad det är. Jag skulle bara vilja sova men klarar inte av att sova på dagen...vid 20.00-21.00 är jag jätte trött och somnar jätte fort...försöker vara uppe längre men det går inte...varför vet jag inte...Jag vill så mycket men klarar inte av så mycket som jag vill. 

Mitt ex jagar mig och ringer jag inte honom så blir han tokig och undrar vad jag håller på med...får liksom inte vara ifred, han tror fortfarande att vi är tillsammans efter 3.5 år, vi gick isär för 3.5 år sedan...förstår inte varför han inte släpper taget? Sist vi sågs va i Januari 2021...då borde man väl släppa taget? Jag hade i alla fall släppt taget efter ett tag...Vi har en gemesam bekant som vi båda har arbetat med och som verkligen skvallrar...han hade sagt att jag arbetar i stan och har gjort det en längre tid...då blev exet galen och ringde upp mig och frågade om det va sant men jag snackade bort det...jag blir så trött på folk som skvallrar! Exet vill ju verkligen träffa mig men jag vill inte träffa honom och det vet han, så jag förstår inte varför han håller på som han gör, BLIR GALEN!!!!

Det gör också att jag mår dåligt, jag kan ju t ex inte gå som jag vill på stan utan att vara rädd för att stöta på exet, exet tror att jag bor i en annan stad...det är lugnast att ha det så.

Det är riktigt härligt vårväder idag även om vi fick ett bakslag med mycket snö i lördags..det snöade hela dagen, igår va det lite sol och ganska så kallt, imorse va det -11 grader men rätt skönt ändå. Nu sitter jag i sängen med fönstret öppet och det är -1 grad och soligt.

Nu tog min energi slut, nu måste jag vila, men hade bäst alla som läser..det kommer uppföljning nästa vecka efter jag har pratat med läkaren och psykologen.