..Om tråkigheter så nu blir det lite roligheter också. :-) 

Snart är det dags för en liten semestertripp söderöver ska bli riktigt skönt att komma iväg. ÄNTLIGEN!!! 

Till helgen blir det nog också en väldigt liten semestertripp ut på landet. .-)

Försöker sälja lite allt möjligt som jag inte behöver...En svart matta med kurbitsmotiv, en usb-högtalare, en giganstisk pressening och en elektrisk potatisskalare. :-)

Läser på allt jag kan hitta om Australien - jag vill och jag ska dit! 

Min bror frågade idag om det va en person som hade rymt från ett mentalsjukhus för svårt psykiskt sjuka (Kan inte skriva allt) men haha det kan vara så som den personen håller på. 

//Mialuss

Jag har blivit nedtryckt till botten utav de flesta av mina förhållanden, det började när jag va 18 år träffade då en kille på chatprogammet mirc. Vi chattade en tid och träffades efter en tid och vi blev tillsammans. Va tillsammans i 3 år. En gång i början av vårat förhållande stängde han in mig i en skrubb för att jag inte nådde upp till en madrass som låg högt upp på en hylla i den skrubben...en annan gång va vi hemma hos honom, vi gick ut på balkongen för att han skulle röka och då slog han till mig helt utan anledning....

Sen blev det mer och mer misshandel psykiskt. Jag åkte hem en söndag och hade inte plockat ihop madrassen som jag inte ens hade legat på utan hans kompis hade legat på den...ändå va det jag som fick tjata på mina föräldrar om att jag skulle åka upp till honom för att jag hade "glömt" något men det va bara för att rulla ihop en madrass...trots att jag inte mådde bra den dagen.

När jag hade 40 graders feber skulle vi ut och gå mitt i iskalla vintern...tyckte hans mamma och han.

Jag fick inte äta frukost för då blev jag tjock utan måste ut och springa först....

Jag fick inte vara hemma hos mig och mina föräldrar när jag mådde dåligt utan skulle alltid vara med honom.

När jag skaffade egen lägenhet va det fel och när jag skaffade en ödla va det fel för att han sa att han va allergisk mot pälsdjur.

När det va slut mellan oss skaffade jag en hund och en natt hade hon fått något i örat så jag gick upp och försökte hjälpa henne och jag chattade med honom dagen efter och han frågade hur det va med mig och jag sa att jag va trött, han frågade varför...då sa jag som det va att hunden hade fått nå skit i örat och behövde hjälp...då skrev han...Är det inte lika bra att ni gör er av med den där hunden när den bara orsakar problem...sen blockade han mig....Idiot!

Men nu börjar jag känna mig starkare än på mycket länge..I alla fall känns det så idag,just nu.

Det börjar gå framåt...förutom att jag har vissa psykiskt sjuka människor efter mig...men vet ej vad jag ska göra med de...polisen gör ju ingenting...känns inge kul att anmäla människorna heller....Men får väl se hur länge jag står ut att ha det så....Det kanske blir lugnt nån gång men det är väl att hoppas för mycket..eller?

Redan mitten på September. Tiden går så otroligt fort jag hinner inte med...Det va ju nyss april och snart är det jul igen. 

Tiden mellan 2015 och våren 2016 börjar blekna bort...Hade jag inte skrivit upp vad som hade hänt då, då hade jag inte kommit ihåg det. 

Under den här tiden fick jag aldrig köpa något det va bara dåvarande maken som gällde - han skulle bara ha saker men när jag skulle köpa något va det totalt fel. 

Nu har jag köpt en hel del saker men mest köksmaskiner och filmer men mycket annat också. 

Jag börjar komma ikapp med sånt jag vill ha. 

Nu är det bara kläder som jag behöver men det ska jag handla i Ullared om jag hittar några fina kläder förstås. 

Jag är ute efter en rosa nästan lysande tröja. 

Funderar även på att köpa sängkläder och lite badhandukar för sånt behöver jag också, men får se hur mycket det blir. 

Det ska bli riktigt skönt att komma iväg! 

Minnerna från 2008-2011 börjar också blekna bort...2009-2010 är nästan helt borta vissa delar av det. 

Vad gjorde jag? Vad gjorde vi? Hur mådde jag? 

Kommer nästan inte ihåg nånting av det. Det va andra gången jag fick mitt utmattningssyndrom. 

Första gången va 2001-2003...Men det va inte så farligt som det blev senare. 

Jag hade en grön dagbok med en katt på som försvann 2005 och jag vet vem som snodde den också men det väl aldrig bli så att jag får tillbaka den...den är väl slängd sen många år...tråkigt när folk inte kan se skillnad på ditt och mitt! Jag skrev i den om hur det va då, vad jag gjorde,hur jag mådde, vad som hände. 

Kommer även att skriva ut det här - det jag kommer ihåg...vid ett senare tillfälle. 

Nu blir det nytta...ska gå ut till breviådan och se om det har kommit någon post men sån tur har jag väl inte...är ju lantbrevbäring på det här stället. Hahaha

*kram* på er alla mina läsare!