Jag har blivit nedtryckt till botten utav de flesta av mina förhållanden, det började när jag va 18 år träffade då en kille på chatprogammet mirc. Vi chattade en tid och träffades efter en tid och vi blev tillsammans. Va tillsammans i 3 år. En gång i början av vårat förhållande stängde han in mig i en skrubb för att jag inte nådde upp till en madrass som låg högt upp på en hylla i den skrubben...en annan gång va vi hemma hos honom, vi gick ut på balkongen för att han skulle röka och då slog han till mig helt utan anledning....

Sen blev det mer och mer misshandel psykiskt. Jag åkte hem en söndag och hade inte plockat ihop madrassen som jag inte ens hade legat på utan hans kompis hade legat på den...ändå va det jag som fick tjata på mina föräldrar om att jag skulle åka upp till honom för att jag hade "glömt" något men det va bara för att rulla ihop en madrass...trots att jag inte mådde bra den dagen.

När jag hade 40 graders feber skulle vi ut och gå mitt i iskalla vintern...tyckte hans mamma och han.

Jag fick inte äta frukost för då blev jag tjock utan måste ut och springa först....

Jag fick inte vara hemma hos mig och mina föräldrar när jag mådde dåligt utan skulle alltid vara med honom.

När jag skaffade egen lägenhet va det fel och när jag skaffade en ödla va det fel för att han sa att han va allergisk mot pälsdjur.

När det va slut mellan oss skaffade jag en hund och en natt hade hon fått något i örat så jag gick upp och försökte hjälpa henne och jag chattade med honom dagen efter och han frågade hur det va med mig och jag sa att jag va trött, han frågade varför...då sa jag som det va att hunden hade fått nå skit i örat och behövde hjälp...då skrev han...Är det inte lika bra att ni gör er av med den där hunden när den bara orsakar problem...sen blockade han mig....Idiot!

Men nu börjar jag känna mig starkare än på mycket länge..I alla fall känns det så idag,just nu.

Det börjar gå framåt...förutom att jag har vissa psykiskt sjuka människor efter mig...men vet ej vad jag ska göra med de...polisen gör ju ingenting...känns inge kul att anmäla människorna heller....Men får väl se hur länge jag står ut att ha det så....Det kanske blir lugnt nån gång men det är väl att hoppas för mycket..eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vem är jag egentligen? Jag kanske har fått reda på vem jag är och att jag kanske äntligen har fått en diagnos, som jag har väntat på sedan jag va jätte liten. Min mamma va/är liksom emot personer med diagnoser och tyckte att personer med diagnoser är...

        I början av Januari började jag chatta med en person på Facebook, vi pratade om allt möjligt och allt kändes så rätt. Han lade till mig som vän men skrev ingenting, men eftersom jag kände honom sedan tidigare så skrev jag till honom o...

                                När detta inlägg publiceras har jag redan slutat på detta företag men jag skriver detta i slutet på Augusti, så texten kan verka som att jag fortfarande jobbar där.   Nu ska jag för ...

Jag funderar på att gå upp på heltid efter min utmattningsdepression, jag börjar äntligen bli fri från den. Jag har mått väldigt dåligt i min ums och nu de senaste 2 veckorna har jag mått riktigt bra även om jag har varit trött, men jag känner att ...

Vilken underbar sommar vi har haft i Sverige iår mycket bad,sol och resor för min del. Nu går det mot mörkare tider, Höst-vinter-vår och sommar och sen fortsätter det vår-sommar-höst-vinter...allt går så fort snart pension.   Jag läste gamla m...